18

Andra utseendemässiga symtom
Att hunden reser ragg tolkas oftast som ett tecken på aggressivitet, men kan även tyda på
att hunden är stressad, osäker, glad eller får något annat känsloutbrott. Vilken känsla det är
frågan om kan utläsas av situationen i sig och hundens beteende i övrigt (12).
Hundens muskeltonus ökar och musklerna blir spända. Därför bör hunden inte få
kommandon som sitt  och ligg  under stresspåverkan, eftersom den då inte har möjlighet
att röra sig så att musklerna kan slappna av. Om hunden tvärt om inte får röra sig kan det
leda till muskeldarringar, eftersom kroppen försöker skaka loss de spända musklerna. En
hund kan därför darra när den tycker att en situation är påfrestande. När den sedan förstår
att det inte är farligt eller när situationen är över skakar hunden på sig för att lösa upp
spänningarna i kroppen. Om inte detta lyckas kan det leda till smärtsamma
muskelkramper, som enligt Nagel M. och Reinhardt C. (2005) i vissa fall kan vara så
kraftiga att de kan likna ett epileptiskt anfall (12).
Ett annat stressymtom är om hunden verkar överansträngd och sjuklig, till exempel har
slapp, ihopsjunken kroppshållning och matta, insjunkna ögon (12). Om hunden ofta går
med tydligt hängande svans, är den inte heller glad (6, 12). Symtom från ögonen kan ses
när de blir rädda, genom att de spärras upp. Om överansträngningen är kraftig kan det leda
till nystagmus, det vill säga okoordinerade ögonrörelser. Förändring av ögonfärgen kan ses
vid hög stressbelastning, men etiologin är okänd. Ögonen kan också, på grund av
hypertoni, bli blodsprängda genom att kapillärerna i ögat brister (12).
Hos vissa hundar produceras det mer vätska i nosens slemhinna, vilket leder till att nosen
börjar rinna. Det utsöndras även mer svett, vilket kan ses som fuktiga tassavtryck på golvet
(12).
Ett annat uttryck för stress är att hunden slickar så mycket på tassar, svans eller på
genitalia att det blir öppna sår. När dessa områden är så sönderslickade att de smärtar,
utsöndras endorfiner, som verkar smärtlindrande och humörhöjande. Detta gör det lättare
för hunden att stå ut med situationer som den upplever som stressande (12). Andra hundar
kan istället klia och gnaga på sig själva (3).
Problembeteenden
En rastlös eller understimulerad hund drar ofta mycket i kopplet (6, 14). Detta beror på att
den känner att den måste framåt (14). Hundar kan också börja bita i kopplet, eftersom
hundarna avreagerar sig då. Beteendet kan uppträda kort efter en anspänning eller ensituation som är svår för dem att hantera, till exempel vid lydnadsträning. Även om de blir
överansträngda vid promenad eller om det blir för mycket för dem när de är på
stadspromenad, så kan de visa det genom att bita i kopplet. Nagel M. och Reinhardt C.
(2005) hävdar att detta ofta förekommer på hundpensionat eftersom dessa hundar utsätts
för mycket hög stress på grund av att de lever tillsammans med så många andra hundar på
en liten yta. Vidare hävdar de att det ofta inte heller finns tid att gå ut med alla hundar och
möjligheten för dem att få springa fritt är begränsad. På grund av detta blir hundarna ännu
mer upphetsade när de väl får gå ut på promenad, och tillsammans med det uppdämda
rörelsebehovet och stressen, så leder det till att bitandet i kopplet blir värre. Om en hund på
grund av detta inte får följa med ut så ofta så ökar frustrationen ytterligare och problemet
blir ännu värre. Hunden kanske då inte bara biter i kopplet utan även i kläder eller i
människan (12).
19

Om hunden förstör föremål, till exempel när den blir lämnad ensam, är det ett uttryck för
stress (12). Detta bitande löser spänningar (4). Hunden kan även skälla oupphörligt och
ständigt yla (12). Eller så kan hunden smågnälla och pipa (6). Detta kan vara tecken på
separationsångest (4). Överdrivet skällande kan också bero på understimulering, ohämmad
revirförsvarslust, eller rädsla för främmande människor (6).
Stress kan leda till aggressivitet. Om hunden till exempel känner att den tappar kontrollen
över sin omgivning så kan den utveckla aggressivitet mot andra runtomkring. I en
stressituation, som när hunden är kopplad och den bli väldigt arg på en annan hund, men
då inte kommer åt den, kan hunden bita ägaren istället. Det är då ett omriktat beteende.
Ifall hunden både är rädd och arg på någon eller något kan den visa det genom ett
pendlande beteende, alltså att den först kan springa nästan ända fram och skälla för att
skrämma bort den eller det. Men när den kommer fram så flyr hunden istället, eftersom
hotet då känns farligare. Hunden pendlar mellan försvar och flykt och kan inte välja något
av det. Ju mer lättstressad en hund är desto oftare upplever den sådana här konflikter (14).
Om hunden förbjuds att bete sig som den gör kanske den slutar med beteendet, men det
räcker inte som åtgärd eftersom den fortfarande upplever stress och kommer då istället
hitta andra sätt att kompensera stressen med. Därför är det viktigt att istället hitta orsaken
till beteendet (12).
Övriga symtom
Stress och stressgraden hos hunden kan orsaka eller påverka alla slags allergier, som till
exempel allergi mot födoämnen, kvalster, loppbett, pollen och olika grässorter samt
insektsmedel. Detta beror på att immunsystemet är nedsatt (12).
Hunden kan flämta för att tillgodose det ökade syrebehovet och sänka den ökade
kroppstemperaturen som blir. Syrebehovet ökar på grund av ökad hjärtverksamhet och
muskelspänningen, och kroppsvärmen ökar genom att ämnesomsättningen ökar. Om
hunden hela tiden flämtar, till exempel när den åker bil, kan det bero på att hunden är rädd
för det och inte bara för att den är varm. Stress kan även utlösa dålig lukt, speciellt dålig
andedräkt på grund av flämtandet. Den dåliga lukten beror också på att stress leder till en
ökad magsyraproduktion (12).
Ett mycket tydligt tecken på stress är att hunden nafsar i luften samtidigt som den klapprar
tänder. Det kan till exempel vara i situationer där ägaren leker och springer med hunden
och hunden tycker det är påfrestande, eller när hunden känner sig trängd, vilket gör att den
medvetet nafsar i luften utan att träffa någon. Hunden kan även fixera blicken på den eller
det som gör den stressad eller orolig, för att kunna avgöra vad den eller det kommer att
göra. På liknande sätt kan hunden vara fixerad av olika irritationsmoment som ljuskäglor
eller flugor. Nagel M. och Reinhardt C. (2005) påstår att detta ofta händer, speciellt hos
vakthundar. Hunden kan då inte koncentrera sig på något annat än att jaga detta, ofta bara
med blicken, och hugger efter det (12).
Stereotypier kan vara ett symtom på stress (4, 8, 12, 14). Det kan bero på att hunden har ett
behov som inte är uppfyllt och att den är motiverad till att utföra ett beteende som den inte
kan göra i den miljön den lever i, eller att hunden har en alltför ostimulerad miljö (8, 14).
Det finns två typer av stereotypier; rörelsestereotypier och stereotypa ljudyttringar (12).
Antingen upprepas de ofta eller så håller de i sig under en längre tid och upptar en stor del
20

av djurets tid samt utförs alltid på exakt samma sätt, utan anledning och utan att leda till
någonting. Exempel på stereotypier hos hundar är att de snurrar runt, jagar sin egen svans,
springer fram och tillbaka, skäller monotont eller att de frenetiskt slickar sig (8, 12).
Hunden kan som ett stereotypt beteende snappa efter flugor trots att inga flugor finns (4).
Det finns teorier om att djuret använder sig av stereotypier för att undvika att hamna i ett
långvarigt stresstillstånd, och på så sätt hanterar situationen. Men det finns studier som
både bekräftar detta och som inte kan hitta denna koppling. Om det är så och om hunden
då hindras från att göra beteendet skulle stressreaktionerna i såna fall öka, men inte heller
här finns några entydiga svar (8). Ångest kan leda till att den utför stereotypa handlingar
som enligt Hallgren A. (2003) lättar ångesten. Om hunden blir bestraffad för sina
reaktioner ökar det bara ångesten och hunden använder fler ångestdämpande reaktioner
(6). Hundar kan också utföra stereotypa rörelser som att springa uppför eller nedför en
trappa eftersom den fysiska aktiviteten löser spänningar. Därför kan hundar som är
stressade också vara hyperaktiva (4).
Inlärd hjälplöshet betyder att hunden upplever att, vad den än gör så kan den inte påverka
sin situation. Den ger upp efter en tid och slutar att ens försöka, hur obehaglig och hemsk
situationen än är (6, 8, 14). Den stressande upplevelsen av att helt sakna kontroll över
obehag förstör hundens förmåga att senare lära sig att kontroll kan vara möjlig, och trots
möjlighet att kunna hantera situationen väljer hunden att låta sig utsättas för stressorn.
Enligt Jensen P. (1996) är en sådan här hund väldigt stressad (8). Hunden visar då symtom
som nedsatt initiativförmåga, brist på spontan aktivitet, apati, svårigheter att lära sig att det
är lönande att kämpa, minskad aggression, bristande aptit, viktreducering, hyposexualitet,
minskat socialt beteende och sämre immunförsvar. Situationer som kan bidra till att
hunden lär sig hjälplöshet är om den utsätts för en eller flera chockar, eller om den är
instängd i en bur, rastgård eller är fastkedjad eller uppbunden längre än kortare stunder.
Även misshandel eller hård och auktoritär uppfostran och träning, många förbud och få
tillåtelser kan leda till det, liksom mobbing eller långvariga smärttillstånd (6).
Förebyggande åtgärder
Som tidigare nämnts reagerar djur med stress när de kommer till djursjukhus och möter
främmande människor och miljöer (16). Alla hundar är unika och vad som är normalt för
en hund är kanske inte det för en annan. Därför är det bra om personalen känner till varje
hunds normala humör och beteendemönster. Men eftersom djursjukhus inte är någon
avslappnad miljö för djur, omringade av främmande ansikten, lukter och ljud, kommer de
därför kanske uppträda onormalt (13). Om de upplever smärta kan även detta göra att de
inte visar sitt normala beteende (16).
Rädsla och oro gör att tillfrisknandet försämras och förlängs. Därför är det viktigt att
djursjukvårdaren gör allt för att minska stressen hos hunden. Genom att tänka på den
naturliga miljön och rutiner för hunden kan flera enkla saker göras för att minska stressen
på djursjukhusen (13).
Hur ett djur blir hanterat kan lätt påverka hundens välbefinnande och hur effektivt olika
undersökningar kan utföras. Ineffektiv eller olämplig hantering kan utsätta hunden för
onödig stress och obehag. Detta förstör inte bara hundens välbefinnande utan kan också
leda till att hunden börjar försvara sig genom ett aggressivt beteende eller att ett sådant här
beteende förstärks. Kunskaper i hantering av hundar och hur de kan kontrolleras är en
21

viktig färdighet som en djursjukvårdare kan lära sig (1). En regel är att så lite motstånd
som möjligt ska användas mot hunden för att undvika onödigt obehag för den (16).
När hunden kommer in till undersökningsrummet bör en bedömning av hunden göras. Det
är även viktigt att tänka på vad den troligen upplever (16). Men också hunden kommer
under personalens samtal med ägaren att studera djursjukvårdaren eller veterinären och
kolla efter signaler från ägaren som kan visa ifall personalen är ett hot eller inte. Att prata
vänligt med ägaren någon minut kan hjälpa till att få fram det meddelandet till hunden.
Enligt Atkinson T. (2003) ska handskakning med ägaren försöka undvikas, om inte ägaren
först räcker fram handen, eftersom detta kan ses som en hotande gest och hunden kan bli
aggressiv för att skydda ägaren (1).
Vid icke akuta fall ska alltid tid ges till att vinna förtroende från både hunden och ägaren.
Genom att närma sig hunden tyst men bestämt, använda hundens namn och prata med en
lugn ton, minskas stressen (16). Om det är möjligt ska personalen uppmuntra hunden att
komma till sig istället för att direkt närma sig hunden. Det bör undvikas att hunden trängs
in i ett hörn och att sätta sig ner till hundens nivå är ofta mindre hotande än att böja sig
över den (1, 6). Men inte för nära, eftersom ansiktet då kan nås av hunden ifall den skulle
bita (1). Det bör även undvikas att klappa hunden på huvudet, eftersom den då känner sig
hotad när handen närmar sig ovanifrån och mot ögonen. En hund tycker bättre om
smekningar på kinden och på sidorna av halsen (6). Några hundar kanske är naturligt
sällskapliga och godtrogna och behöver inte mycket till introduktion med främmande
människor, men detta ska inte vara något antagande. Det kan avläsas från hundens
kroppsspråk ifall den har accepterat personalen. Genom detta kan också en bedömning
göras, om hur fasthållning kan utföras. Ifall hunden är rädd eller arg när personal hälsat på
den kan personalen överväga valmöjligheterna. En bedömning kan också göras om ifall
ägaren kommer att vara till hjälp eller ett hinder vid en eventuell fasthållning av hunden.
Vissa hundars beteende kan förbättras så fort ägaren är borta (16). Detta kan bero på att
ägaren ibland oavsiktligt förstärker hundens rädsla eller aggression. Hanteringen av dessa
kan därför med fördel göras när ägaren inte är med (1, 16). Andra hundars beteende kan
vara bra när ägaren är med men blir arga eller rädda när de lämnas (16). När hunden sedan
ska separeras från ägaren går det oftast bättre om personalen ber ägaren lämna rummet
först för att sedan leda iväg hunden (1).
När hundar ligger inne på djursjukhus är de inlåsta i en bur där de inte kan fly. När en
främmande människa närmar sig kan hunden känna sig hotad och reagera med fly eller
fäkta  genom att morra eller hugga efter hotet (13). Ibland är vissa hundar motvilliga till
att lämna den säkra buren på djursjukhusen, och försvarar sig då genom aggressivitet när
personalen försöker ta ut den eller när de närmar sig buren. För att undvika att behöva
konfrontera hunden och för att säkert kunna ta ut den kan ett lätt koppel lämnas kvar på
hunden som personalen kan få tag i med hjälp av till exempel en sopborste, när hunden ska
gå ut. I de flesta fall lämnar då hunden buren utan motstånd och går med egen vilja med
djursjukvårdaren. Men, kopplet får aldrig fästas till ett stryphalsband och hunden måste
övervakas regelbundet medan den har ett koppel kopplat till sig (1). Genom att ta tag i
halsbandet eller nackskinnet kan hunden bli skrämd och orsaka att den vänder sig om och
biter. Därför bör detta undvikas (13).
Det finns även feromonprodukter, som DAP, som har en lugnande effekt på hundar, genom
att minska upptäckten av nya saker i miljön. En annan sak som kan göras för att minska
stressen är att personalen använder sig av samma kommandon som hunden är van vid
22

hemma. Ju fler kommandon som används som hunden är van vid, ju mindre främmande
blir miljön (10).
Hundar brukar tycka det är stimulerande med aktivitet runt omkring dem varje dag, men
personalen ska försöka undvika konfrontationer (13). Hunden kan uppfatta direkt
ögonkontakt som en utmaning eller hot som kräver ett aggressivt svar, och bör därför
undvikas (6, 13). Men när ägaren eller någon annan som hunden tycker om ser den i
ögonen, uppfattas det inte på samma sätt. Att skratta och då rikta signalen mot hunden bör
undvikas. En del hundar visar, enligt Hallgren A. (2003), nämligen underkastelse och
ibland även flykttendenser då. Men det är inga problem att skratta utan att titta på hunden
(6). Tillräckliga villkor för rastning ska ges, även om detta får anpassas till hundens
hälsotillstånd. Seymour J. (2007) menar att ifall det inte finns det blir hundarna ofta oroliga
och blir skamsna om de smutsar ner i boxen. Därför är det viktigt att även städa direkt ifall
hunden har kissat eller till exempel har diarré och bajsat på filten. Vid rastning vinner
dessutom hundarna på att få frisk luft och solljus (13).
Djursjukvårdare kan hjälpa hundarna mycket genom att ha dem i en lugn miljö i ett varmt
och mörkt rum, samt genom att röra sig tyst och lugnt samtidigt som de pratar lugnt. Det
kvittar vad de säger, bara tonen är lugn (5). Ljudnivån ska försöka hållas så låg som
möjligt och plötsligt höga ljud bör undvikas. Om möjligt, så ska skällande hundar isoleras
och åka hem så snabbt som möjligt. Detta kan göra mycket för att lugna en rädd hund. En
stressad djursjukvårdare ökar graden av oro hos en nervös hund (13). Vid behandling av
hunden ska den inte stressas, utan ett försiktigt närmande är mycket mindre stressande (5).
Helst ska varje hund bli undersökt och skött av samma person hela tiden, för att skapa ett
förtroende mellan hunden och människan (13).
Att ha kontakt med människohänder är mycket viktigt, speciellt för hundar. Därför bör
personalen försöka klappa hundarna så fort de har tid, om hunden tycker om det. Om den
visar någon oro så är det bäst att hantera hunden så lite som möjligt och kanske till och
med täcka för buren för att hunden ska få vara i fred (5). För vissa hundar är det en fördel
om de under en period inte blir hanterade medan de blir vana vid miljön (2). Stressen kan
också minskas genom att ägaren hälsar på regelbundet, och tar med sig en filt eller en
leksak hemifrån som hunden brukar tycka om, eller om hunden får mat i sin egen matskål
(11).
Vissa hundar blir stressade av andra djurs närvarande, och placeringen i boxarna bör därför
ses över för att minska detta. Hanhundar kan bli väldigt oroliga eller upprörda ifall de är i
en box nära en hona som löper. Därför anser Seymour J. (2007) att det bör undvikas att
skriva in honor som befinner sig i östrus, och därför är sexuellt mottagna, ifall det inte är
absolut nödvändigt (13). Ifall hunden är stressad på djursjukhuset ska den få åka hem så
snabbt som möjligt med tanke på hundens välbefinnande (11).
Hundar med nedsatt hörsel, syn eller känsel kan känna sig extra sårbara på djursjukhus
(13). De vet inte om det de inte känner, hör eller ser medför lust eller olust. Detsamma
gäller för hundar med nedsatt luktsinne (6). Därför är det bra om personalen ser till att
minska så mycket som möjligt av all typ av oro hos dessa hundar (13). Det är framför allt
äldre hundar som drabbas, och de kan visa detta genom att de blir skrämda av någon som
kommer överraskande. Därför bör alla närmanden till dessa hundar göras framifrån och
ljudligt, så att den ser och hör när någon kommer (6). Närmandet bör även göras sakta (2).
23

Många akutpatienter är nedstämda, har ont eller är förvirrade. När de då samtidigt är i en
främmande miljö som på djursjukhus, med främmande människor kan det göra situationen
värre. Trots situationen bör personalen därför tänka på att vara snälla och försiktiga, pratalugnt och använda hundens namn så mycket som möjligt. Även hos dessa hundar är det
viktigt att ta reda på om hunden har nedsatt hörsel, syn eller rörelseförmåga, eftersom detta
kan göra situationen än mer skrämmande (2). Så lite hantering som möjligt vid alla
undersökningar bör eftersträvas och akutpatienter bör aldrig hindras från att se vad som
händer (2).
Diskussion
Det material jag främst har använt mig av är populärvetenskaplig och etologisk litteratur,
men även av ett medicinskt uppslagsverk, en fysiologibok, en vetenskaplig bok,
populärvetenskapliga tidskrifter och studentlitteratur. Att jag använt mig mycket av
populärvetenskaplig litteratur kan vara en nackdel, eftersom jag inte vet vilken
vetenskaplig grund de bygger på. Populärvetenskaplig litteratur skrivs ofta på ett förenklat
vetenskapligt språk vilket i det här sammanhanget innebär att den också ibland använder
sig av färre medicinska termer, termer som mer precist anger vad som beskrivs. Detta gör
det svårt att ibland exakt veta vad som avses och det finns en risk för egna tolkningar.
Istället för populärvetenskaplig litteratur kunde jag ha använt mig mer av vetenskaplig
litteratur, men anledningen till att jag inte gjorde det var att jag inte fann några. Jag skulle
därför vilja ha haft med fler referenser för att kunna styrka det jag har skrivit och för att på
så sätt känna trygghet i att det jag har skrivit stämmer. Många av påståendena är inte
vetenskapligt underbyggda utan bygger mycket på författarnas egna iakttagelser. Det finns
därför mycket att undersöka och forska om kring ämnet stress hos hundar, för att
vetenskapligt kunna underbygga, eller få en annan förklaring till, vad författarna och andra
har iakttagit i samband med stress. Det skulle exempelvis vara intressant med forskning
kring jämförelser i olika miljöer på djursjukhus och om djuromvårdnad på djursjukhus,
eftersom detta är ett stort område för djursjukvårdare.
Jag har fått svar på alla mina frågor. Hundar kan uppleva stress och detta kan medföra
många följder. Det finns förebyggande åtgärder som kan motverka detta, men de åtgärder
jag har valt att ta med handlar enbart om vad som kan göras på djursjukhus och täcker inte
alla stressorer. Ägare och andra människor i hundarnas omgivning har därför ett stort
ansvar. På grund av detta tycker jag att personalen på djursjukhus ska tänka på att, i den
mån det går, informera djurägare om detta, och göra dem uppmärksamma på att många
problem och sjukliga förändringar kan ha med stress att göra. Det finns kanske inte många
ägare som tänker på att hunden faktiskt kan uppleva stress och att det kan vara skadligt
ifall det får pågå länge.
Ägare kommer till djursjukhus för att hunden är sjuk och för att få råd och få en medicinsk
bedömning av problemet. Därför bör de även bemötas på ett sådant sätt där alla tänkbara
medicinska orsaker till symtomen undersöks. Genom litteraturstudien har det framkommit
att stress kan yttra sig på många olika sätt och leda till olika sjukliga förändringar. Därför
bör vi som personal inom djursjukvården, efter att ha uteslutit medicinska orsaker till en
åkomma, ha i åtanke och inte glömma bort att många sjukdomssymtom kan bero på stress.
Genom att ställa rätt frågor till ägaren går det i regel att få fram ledtrådar till vad orsaken
kan vara, det är ju inte säkert att ägaren vet att till exempel diarré kan vara ett tecken på
stress, och remittera hunden till en etolog om det bedöms som nödvändigt.
24

Även om jag inte visste vad som kan utlösa stress hos hundar, förväntade jag mig ändå att
hundar kan uppleva stress, eftersom stressmekanismen funnits länge och hjälpt till vid
överlevnad. Jag hade förväntat mig flera av de stressorer som finns, men blev förvånad
över hur stor roll ägaren spelar och att de omedvetet försätter sin hund i stressade
situationer. Många av de symtom jag fick fram hade jag också väntat mig eftersom
liknande tecken på stress syns hos människan, men vissa andra förvånade mig. Dessa var
bland annat att hundar kan bli hyper- eller hyposexuella, få eksem, klåda och sår, samt att
de kan se direkt sjukliga ut. Även de sjukdomar som långvarig stress kan leda till, hade jag
inte väntat mig. Jag tycker det är skrämmande att många hundar kommer i kontakt med
stressor, som kan leda fram till detta, varje dag. Orsaken till detta, tror jag, många gånger
kan vara okunnighet hos ägare.
Arbetet har visat att stress är precis lika skadligt för hundar som för människor, och jag
hoppas därför att information och kunskaper om stress och dess skadeverkningar når ut till
ägare, så att de kan göra livet bättre för sina fyrbenta vänner.
25

Referenslista
Litteratur
(1) Atkinson T., (2003). Handling and control. In: Cooper B., Lane D. (ed.) Veterinary
Nursing. tredje upplagan. Oxford: Butterworth-Heinemann. BSAVA, British Small Animal
Veterinary Association. ISBN 0 7506 55259 (s. 1, 3-4)
(2) Boag A., Nichols K., (2007). First aid and emergencies. In: Cooper B., Lane D., Turner
L. (ed.) Textbook of Veterinary nursing. fjärde upplagan. India: Replika press Pvt. Ltd.
BSAVA, British Small Animal Veterinary Association. ISBN 9780905214894 (s. 357358)
(3) Fisher J., (1996). Vad du inte visste om din hund, hemligheter från A-Ö. Stockholm:
Kommentus Förlag. ISBN 91-7344-984-9 (s.190- 193)
(4) Fogle B, (1991). I huvudet på en hund, hundens psykologi och beteende. Borås:
Bokförlaget Forum. ISBN 91-37-10035-1 (s.198, 201, 202, 208, 212-213)
(5) Goodwin J., (2003). First aid. In: Cooper B., Lane D. (ed.) Veterinary Nursing, tredje
upplagan. Oxford: Butterworth-Heinemann. BSAVA, British Small Animal Veterinary
Association. ISBN 0 7506 55259 (s. 107)
(6) Hallgren A., (2003). Problemhund och hundproblem. sjätte omarbetade utgåvan.
Västerås: ICA Bokförlag. ISBN 91-534-2480-8
(7) Haug E., Sand O., Sjaastad Ö. V., (1993). Människans fysiologi. Stockholm: Liber AB.
ISBN 91-47-04806-9 (s. 139, 212, 214-217, 436)
(8) Jensen P., (1996). Stress i djurvärlden. Falköping: LTs Förlag. ISBN 91-36-03278-6
(9) Lundh B., Malmquist J., (2005). Medicinska ord, det medicinska språket:begrepp,
definitioner, termer. fjärde upplagan. Lund: Studentlitteratur. ISBN 91-44-03710-4 (s. 6, 8,
53, 57, 167, 181, 241, 331)
(10) Mills D., Shepherd K., (2007). Animal training and behaviour. In: Cooper B., Lane
D., Turner L. (ed.) Textbook of Veterinary nursing. fjärde upplagan. India: Replika press
Pvt. Ltd. BSAVA, British Small Animal Veterinary Association. ISBN 9780905214894 (s.
206, 208)
(11) Morrissey S., (2003). Basic organisation and management. In: Cooper B., Lane D.
(ed.) Veterinary Nursing. tredje upplagan. Oxford: Butterworth-Heinemann. BSAVA,
British Small Animal Veterinary Association. ISBN 0 7506 55259 (s. 199)
(12) Nagel M., Reinhardt v. C., (2005). Stressade hundar. Västerås: ICA bokförlag. ISBN
91-534-2553-7
(13) Seymour J., (2007). Observation and assessment of the patient. In: Cooper B., Lane
D., Turner L. (ed.) Textbook of Veterinary nursing. fjärde upplagan. India: Replika press
Pvt. Ltd. BSAVA, British Small Animal Veterinary Association. ISBN 9780905214894 (s.
228-229)
26

(14) Tapper I, (2002). Etologiboken, om hundars beteende, Falköping: Bilda Förlag. ISBN
91-574-7557-1 (s. 115, 118-122)
(15) Toates F., (1995). Stress, Conceptual and biological aspects. West Sussex: John
Wiley & Sons Ltd. ISBN 0 471 96021 7 (s. 38-39)
(16) Williams E. M. (1994). Handling and control. In: Cooper B., Lane D. (ed.) Veterinary
Nursing. Oxford: Pergamon. Elsevier Science Ltd. BSAVA, British Small Animal
Veterinary Association. ISBN 0-08-0422896 (s. 1-2)
(17) Wilsson E., (2005). Etologi för hundägare, om retningar, beteenden och mentala
egenskaper hos vårt äldsta husdjur. Kristianstad: Tisslegården Ord & Jord. ISBN 91-631-
7935-6 (s.30, 32, 34)
Tidningsartiklar/tidskrifter
(18) Algers, B. Hultgren, J. Stress - ett begrepp med många sidor.(1990, 15 augusti).
Svensk veterinärtidning, s. 403-404
(19) Jensen, J. Stressar din hund? Rapport från den 23: e internationella etologikongressen.
(1994) Hundsport, Svenska kennelklubbens tidskrift, nr. 4, s. 21

27
As you can see, it is a hard work Mrs. Petersson has done, to get all this information in a very easy way, explained for us!
I am so happy to got this permission to publish it here for you.
Wherever you already have a dog or getting your new one at home, this is SO important to understand for the wellness of the daily contact and communication of the family member.
So we say thank you Mrs. Petersson, for your hard work and good luck!